Now what?
Jag driver mig själv till galenskap. Jag vet verkligen inte vad jag vill!
Jag vet inte vem jag är, vad mitt syfte är eller vad som är rätt och fel. På senaste tiden har jag börjat undra om jag verkligen lever på rätt sätt, speciellt nu efter veckan i London så sätta allting på prov. Det finns så mycket som jag skulle vilja ändra med mitt liv, vissa saker som jag faktiskt kan göra något åt och annat som jag inte vet om jag någonsin kan uppnå.
Jag kan inte låta bli att undra om jag går miste om saker som det är nu, om det finns så mycket mer där ute att hämta men som jag inte gör mig tillgänglig för. Eller så är det bra som det är och om jag förändrar det så kommer jag göra mitt livs misstag... Det är bara sååå många saker som jag undrar över. Så många frågor, men inga svar.
Det känns som att jag inte riktigt känner mig själv, mitt innersta JAG. Jag vet vilken plats jag har inom samhället, inom familjen, inom förhållandet. MEN VEM ÄR JAG?!? Jag är trött på att bara vara de titlar jag är: Elev. Dotter. Flickvän. Inget av det talar om något om hur JAG är. Det kanske till och med är helt missvisande. Jag vill gärna tro att det finns mer till mig än så, även om vissa av mina titlar är något som ligger mig varmt om hjärta och något som jag definitivt vill vårda och hålla fast i. Men de är inte allt jag är.
Jag känner att jag behöver tid för mig själv. Tid där JAG får vara JAG. Lära känna mig själv på nytt. Det känns som om jag vore en nära vän som jag tappat kontakten med med tiden. Jag vill veta vem jag är, jag vill känna mig självständig, jag vill känna mig vacker och stolt och underbar; ur mina egne ögon.
Är det för mycket begärt? Är jag helt knäpp för att jag känner så här? Allt jag begär är tid att tänka. Få slappna av. Att hitta tillbaka.
Så många frågor. Men inga svar.
xoxo //Sanna
Jag känner igen det, har också funderat över liknande saker. Jag är rädd att när jag blir äldre så inser jag hur mycket jag missat men både ungdom och "skönhet" är borta.
Du kommer alltid vara min bästa vän och Sanna i egen hög person för mig!
kram
känner igen mig så väl i det du skriver, gick igenom det för ca två år sedan. Antar att det är något som alla någon gång funderar över och tar sig igenom, men visst är det svårt. Btw så tycker jag vi ska hitta på något snart :)