sazyline

I hopelessly, helplessly, wonder why
Everything gotta change around me
I'd tell it to your face
But you lost your face along the way
And I'd say it on the phone
If I thought you were alone
Why do things have to change

But you don't need my pictures on your wall
You say you need no one
And you don't need my secret midnight call
I guess you need no one
Is anybody waiting at home for you
Cause it's time that will tell if it's heaven if it's hell or if it's
Anybody waiting at home for you
Cause it's time that will tell this tale...

Söndag, söndag och åter SÖNDAG. Något som nog alltid kommer kännas som en tyngd i hjärtat. Kan inte den förbannade söndagsångesten hålla sig borta, bara en enda gång?!
   Som sagt, idag är det söndag och mitt humör är inte på topp. Det är alltid lika skönt med helg men även härligheter (i synnerhet dom faktiskt) har ett slut. Hur mycket man än vill hålla kvar så tvingas man släppa taget. Och ibland är det extra tungt.
   Stunder som dessa är det tur att musiken finns. En låt som uttrycker samma känsla man bär inom sig kan vara till otroligt stort stöd när man känner sig ledsen eller nere. "Hopeless" med Train är min signaturlåt denna dag. Den inbringar en gnutta tröst. Jag ska nog lyssna på den en gång till...

http://open.spotify.com/track/33v466RaeOsWVkuKy0rnPV

                 
              xoxo          //Sanna